Ovärkligt

Tiden just nu handlar bara om en transport sträcka tills jag flyttar det är super svårt att ta mej för med något annat som inte har med det att göra.

Denna helg har vi super skönt väder så dagen i går så ägnade vi åt att pyssla lite ute bla.  plockade vi ner hundgården som jag hade förra sommaren till mina små höns dom har ju flyttat så nu passade jag på att få in lite pengar det kommer behövas i massor framöver, hundgården lades ut på Blocket och var såld inom ett par timmar skönt.

Kvällen ägnade jag åt att göra färdiga mina kakfat som bara legat i ett par år, det skulle borras tallrikar och jag kan lova att Gustavsberg och Rörstrand porslin är super hårt att borra i men Gröna Anna från Rörstrand gick hur lätt som helst.  Min syster skulle få ett i blått porslin för hon hade födelsedag i fredags, och det roliga var att en av tallrikarna jag valde hade hon tittat på i en tidning här om dagen och tyckt att det var så snyggt mönster.

Jag har solat i dag en stund jag kunde inte låta bli fast jag vet att man ska vara otroligt försiktig just nu när ozonskiktet är så dåligt men det var så skönt att sitta mot väggen i lä och plagg på plagg åkte av.

Jag har varit och plockat i mitt växthus bland alla prylar för att se vad jag vill ha med mej till stan och min lilla balkong framöver, jag misstänker att jag inte kommer kunna röra mej på balkongen när jag plockat upp allt som jag vill ta med av krukor och pynt mm.


Vem ska ta hand om alla mina blommor framöver, jag som har köpt på mej så otroligt mkt roliga sorter av perenner mm
mina älskade julrosor enkla som dubbla, alla Pioner Svavelpionen som jag inte ens har sätt blomma ännu dom gamla dubbla påskliljorna som jag fått av tant Svea.
Förlåt men jag har inte fattat det här ännu, det är mitt val med flytten och det måste göras men verkligheten kommer ifatt en i mellan åt och då känns det tufft jag kan lova att jag fäller en tår då och då när jag går och tittar i trädgården på allt som börjar titta upp eller som snart jag vet ska komma.

Det som är så konstigt är att jag kan inte riktigt fatta att jag ska flytta, det känns som vanligt nu när man går i trädgården och pysslar, jag har bott här i 20 år och jag har levt med samma man i 27 år. Men det är på riktigt.